Nedenstående er et indlæg skrevet af Lars Jonung fra Lund Universitet, som er en af mine medforfatter på lockdown-studiet sammen med mig og Steve Hanke fra Johns Hopkins University. I indlægget – der blev bragt i Göteborgs-Posten forleden – svarer Lars på kritik fra en svensk epidemiolog.

********************************

Okunnig kritik mot vår rapport om att lockdowns hade liten effekt

Joacim Rocklövs angrepp på rapporten som jag och två medarbetare har publicerat, som visar att nedstängningarna inte har haft nämnvärd effekt på dödligheten i corona, är okunnigt, alldeles för snävt och missvisande, skriver Lars Jonung, professor i emeritus i nationalekonomi.

Replik

Jag och två medarbetare, en vid Johns Hopkins universitet i USA och en vid en tankesmedja i Köpenhamn, har nyligen publicerat en rapport som studerar sambandet mellan nedstängningar och dödlighet i covid-19. Den har mött internationell uppmärksamhet. Skälet är att rapporten, som sammanfattar den empiriska forskningen på området på ett systematiskt sätt, visar att nedstängningspolitiken inte har haft någon nämnvärd effekt på dödligheten.

Detta väcker Rocklövs ogillande. Hans kritik genomsyras av uppfattningen att epidemiologer ska ha sista ordet i debatten om nedstängningar. För det första säger Rocklöv att ”rapporten inte är granskad av andra forskare.” Rocklövs påstående är missvisande. Vår rapport är publicerad som ett arbetsmanuskript. Detta är den vanliga metoden i forskarvärlden för att snabbt sprida nya resultat. En slutlig version kommer vi sända till en vetenskaplig tidskrift för bedömning och publicering.

Under arbetets gång har vi diskuterat våra resultat och metoder med professorer och docenter inom medicin, statistik och hälsoekonomi i Sverige och i utlandet. Vi tackar ett tjugotal med namn i inledningen på vårt arbete. Rocklöv får det att låta som att vi är isolerade från det vetenskapliga samfundet.

Rocklöv säger också att vårt manuskript ”ligger som en rapport på nätet oberoende av John Hopkins universitet.” Detta är ett felaktigt påstående. Vår rapport är utgivet av ett av hundratals institut vid Johns Hopkins, ett av USAs främsta forskningsuniversitet. Universitet i sig ger inte ut några rapporter.

Sedan trampar Rocklöv vidare och påstår att vi har en ”konstig definition av vad en nedstängning är”. Detta är också fel. Vår studie är en så kallad metastudie där målet är att undersöka vad den existerande empiriska forskningen på området har kommit fram till. För att nå detta mål har vi satt upp några kriterier för vilka forskningsrapporter som vi ska granska.

Ett kriterium är att de ska täcka alla tvingande nedstängningar – såväl de som varit omfattande som de som varit mindre omfattande. Sedan undersöker vi om nedstängningar har haft någon effekt på dödligheten i corona. Då visar vi att länder med hårdare restriktioner inte uppvisar lägre dödlighet.

Ett fundamentalt fel hos Rocklöv är att han försöker styra debatten med argumentet att vi bör anlägga ett epidemiologiskt perspektiv och då fokusera på smittspridningen. Men vårt syfte är att studera effekten av nedstängningar på dödligheten, inte på smittspridningen. Vi ser flera skäl för detta.

För det första, antalet dödsfall är den yttersta kostnaden av pandemin. Milda symptom utan allvarlig sjukdom motiverar inte att man stänger ned hela samhället. I så fall skulle vi stänga ned varje november till mars då antalet förkylningar stiger. För det andra, data över smittspridningen är inte tillförlitliga. De beror helt på hur stor testkapacitet ett land har samt hur många som testar sig. I dagarna har Sverige stängt ned en stor del av sin testkapacitet. Att antalet registrerade fall då sjunker är naturligt men inte ett bevis på att smittspridningen minskar. Vårt mål är att kartlägga hur sambanden ser ut i verkligheten – inte i teorin.

Rocklöv ger själv ett exempel på hur snett det kan gå med sådana epidemiologiska modeller. Han la i april 2020 fram en alarmistisk prognos som sa att 16000 svenskar skulle belägga intensivvården (IVA) några månader senare. Det faktiska utfallet blev att omkring 550 personer befann sig som mest samtidigt på IVA under pandemin. Rocklöv är inte ensam om detta. Flera epidemiologer har gjort enormt felaktiga prognoser om coronans spridning. Dessa fiaskon borde få media att ta epidemiologer som Rocklöv med en stor nypa salt.

Det kanske mest bisarra argumentet hos Rocklöv är att vi bör koncentrera oss på att studera dödligheten i bara de nordiska länderna. Detta är helt fel. Som forskare ska vi sträva efter så stort urval av länder som möjligt för att få variation i våra observationer.

Vi måste förkasta Rocklövs snäva synsätt. I stället ska vi ha ett brett samhällsperspektiv när vi diskuterar åtgärderna mot pandemin. Nationalekonomerna har som en av sina traditionella uppgifter att utvärdera den offentliga sektorns åtgärder. Åtgärderna mot pandemin måste sikta på en rimlig balans mellan kostnader och vinster. Vinsterna av nedstängningspolitiken har varit begränsade sett till dödligheten. Detta framgår av de studier som ingår i vår rapport. De ekonomiska, sociala och politiska kostnaderna av nedstängningarna är å andra sidan enorma. Flera studier pekar även på andra negativa hälsoeffekter av nedstängningspolitiken.

Det är ett dystert budskap som även epidemiologer borde ta till sig – istället för att försöka smutskasta de ekonomer som arbetar med etablerad vetenskaplig analys för att kartlägga det gällande forskningsläget.

Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet.